Idag är den dagen då Tina lämnade kvar mig här i Skellefteå, ensam och ledsen. Det är egentligen inte så det ligger till men det är så det känns. Absolut inte som något svek eller så, bara ledsamt! Egentligen är den här dagen något vi borde fira. Det är en dag då våra liv börjar påriktigt. Då Tina tar sitt pick och pack och flyttar till grannlandet och jag har tagit något mindre steg och vågar mig på en pendling till grannstaden tre gånger i veckan (modig va?). Men ändå känner jag inte för att fira. För jag vet att jag kommer sakna min Tina och det gör ont att se henne åka härifrån.

Trots allt det ledsamma så önskar jag Tina all framgång i Norge och håller alla tummar jag har att det ska gå superuperbra! och det tvivlar jag inte en sekund på att det kommer göra heller. Jag vet även om att vi inte kommer tappa kontakten och aldrig se varandra igen för det finns inte på världskartan.
För om några år ska vi tillsammans utforska den där världskartan och bege oss ut på nya äventyr, TILLSAMMANS♥